Gör det själv, artiklar och tips

Två lysrör i taket kastar svaga ljusstänk mot den högst daterade ansamlingen av teknikprylar. Där finns en tjock-tv som är så pass gammal att den till och med deklarerar att den är färgkompatibel och en faxmaskin från tidigt 90-tal – allt ackompanjerat av planscher som skulle gå för 1 dollar vardera på valfri loppis. Om ens det.

Det är ändå härifrån som det stolta mäklarparet Eric och Fredrica Williams år 2011 sliter för att försöka få kontroll på den sedan länge falnade bostadsmarknaden.

– Innan krisen briserade så tog det inte mer än två månader att få ett hus sålt häromkring. Nu tar det i bästa fall sex månader, säger Eric Williams och slår smått uppgivet ut med armarna. Medierna säger att USA visserligen bara är i recession men här känns det som en depression.

Mäklarkontoret ligger inhyst längs huvudgatan i North Plainfield, beläget i Somerset County cirka en timme med bil från New Yorks Manhattan. Samtidigt som staden, som rymmer cirka 22 000 invånare, knappast är någon vacker syn är den på alla sätt och vis också representativ för just ”The Garden State” – en av de delstater som drabbats hårdast av de senaste årens ekonomiska kris.

Visserligen har den höga invandringen av latinamerikaner inneburit att många av stadens tidigare igenbommade butiker återigen har slagit upp portarna, men aktiviteten i dem tycks i många fall gå på sparlåga. Restaurangerna gapar nära på tomma trots att det är hög tid för lunch. Och runt vart och vartannat hörn syns skyltar som deklarerar att bostäder är till salu eller att rum hyrs ut i en stad som främst är befolkat med invånare ur den lägre medelklassen.

Med en officiell arbetslöshet på 9,5 procent i New Jersey – 0,4 procent över snittet i USA – har antalet som står utan jobb mer än dubblats sedan 2008. Den verkliga siffran för hur många som saknar fäste på arbetsmarknaden är dock långt högre än så. Snarare står 15,9 procent utan jobb i New Jersey, om man räknar in de som inte letar jobb aktivt och som därför exkluderas i de officiella siffrorna. En av dem är Noe Isaui. Han medger utan omsvep att han är högst tveksam till att landa ett nytt heltidsarbete inom den närmaste framtiden.

– Jag letar efter något att göra men hittar bara svarta ströjobb. Du vet, en dag här och en dag där. Det räcker inte. Men det finns ingenting här. Ingenting.

Noe Isauia ger ett glatt intryck men drömmarna om något annat är tydliga, att det här inte var det han hade i tankarna när han lämnade Honduras för fem år sedan. Då fanns en förhoppning om en bättre levnadsstandard med mer pengar i plånboken, men verkligheten ville annat. I dag är han, hustrun samt de tre döttrarna inhysta i en villa med tolv andra personer för hela 1200 dollar i månaden.

– Vi vill bo i något annat, något större och mer privat men vi har inte råd. Det finns inga bostäder som är vettiga häromkring – många är övergivna och nedgångna. Och utan jobb, ja… du förstår själv. Alternativen är inte så många. Vi har varit här i 18 månader nu och jag vet inte när vi kan ta oss härifrån.

Verandan som Noe Isauai står på i skydd mot värmen tillhör grannhuset – tomt och övergivet. Bostaden är bara en av hundratusentals som står lämnade vind för våg på den amerikanska husmarknaden, där prisrasen under våren dessutom varit så pass stora att dubbeldippen varit oundviklig.

Problemen har varit särskilt tydliga i delstater som Nevada, Kalifornien och Florida, men även New Jersey har fått sin beskärda del av turbulensen – om än på sitt eget lilla vis.

Till följd av den krisande bostadsmarknaden samt den haltande ekonomin ökade bedrägerierna kopplade till bolånen markant 2010. Totalt pågick 3 129 utredningar under fjolåret, rapporterar FBI, vilket innebär en ökning med 90 procent jämfört med 2008.

Just New Jersey är en av de allra värst drabbade delstaterna i landet. Här har bedragarna främst riktat in sig på människor som riskerar att förlora sina bostäder i utmätning sedan de inte kunnat betala tillbaka på sina lån. Med löften om att lånen ska skrivas ned rejält om bostadsägaren betalar en engångssumma har bedragarna kommit över miljontals kronor, uppger polismyndigheten.

”Den nuvarande och fortsatt deprimerande bostadsmarknaden kommer sannolikt att fortsätta vara en attraktiv miljö för brottslingar på jakt efter nya metoder för att hitta kryphål och luckor på bolånemarknaden”, skriver rapportförfattarna på FBI och konstaterar att ”bedrägerier kopplade till bolånemarknaden innebär möjligheter till stora pengar med liten risk att bli upptäckt.”

Precis som i flera andra delstater har dessutom utmätningsarbetet stannat av i New Jersey till följd av misstankar om att flera långivare låtit arbetet gå på mer eller mindre rutin. Efter ett besked tidigare i veckan från delstatens Högsta domstol har aktörer som Bank of America, Citigroup, JP Morgan och Wells Fargo nu slutligen fått återuppta sitt arbete i ”The Garden State” – något mäklaren Eric Williams visserligen tror kan ge ett litet lyft på marknaden men knappast kommer att vara nog för att innebära någon större förändring.

– Vi har haft relativt mycket utmätningar här, och om jag ska gissa åt ena eller andra hållet så tror jag kanske på en liten positiv effekt. Men det kommer att bli värre, utmätningarna kommer bara att bli fler. Vad som behövs för att komma till rätta med den här situationen är nya stimulanser – antingen likt de skattelättnader som Barack Obama lanserade 2009 eller att bostadslånen skrivs på 50 år i stället för 30 år. Det skulle minska månadskostnaden för köparna och göra marknaden mer attraktiv.

Frustrationen är uppenbart stor från mäklaren Eric Williams sida. Inte bara med den trögrörliga bostadsmarknaden där New Jersey är nordostkustens dystra fläck med flest utmätningar, utan även med den inhemska ekonomiska politiken, bristen på ordentliga lättnadsprogram och politiker som mer bryr sig om sitt eget än landets välmående.

Den senaste debatten om skuldtaket, som höll på att tvinga USA att för första gången någonsin ställa in betalningarna, var ett ypperligt bevis på det sistnämnda resonerar Eric Williams.

– Kongressen tvingade in president Barack Obama i ett hörn och ställde skuldtaket mot budgetunderskottet. Vad människor inte förstod här i New Jersey – eller runt om i USA för den delen – är att det inte är okej att göra så. Presidenten fick ett problem att försöka tackla som ingen någonsin har fått före honom. Att höja skuldtaket är en sak – att skära i budgeten är en helt annan. Det vi såg i kongressen var ren galenskap.

Pensionerade Karen Apgar resonerar i liknande termer, men också att något måste göras åt de skenande utgifterna. Allra helst omedelbart.

– Jag förstår att skuldtaket var tvunget att höjas, men jag är av den åsikten att du inte ska spendera pengar du inte har. Det är vad USA gör just nu och det kommer inte att hålla i längden.

USA, som är världens största ekonomi, har i dagsläget skulder på 95 procent av BNP och den uppgörelse som republikanerna och demokraterna nyligen mejslade fram innebär inte någon förbättring. Snarare spär det under tio års sikt på underskottet med 7 000 miljarder dollar. Det är allt annat än en acceptabel lösning, anser Karen Apgar och säger lite senare att det kärva ekonomiska klimatet framför allt märks på att amerikanerna har fått mindre att spendera.

För hennes del är det kanske extra uppenbart. Precis vid avfarten av Interstate 78 på väg till North Plainfield har hon ställt upp ett litet bås ur vilket hon säljer egenodlade ekologiska grönsaker. Affärerna går inte ens skapligt. Intäkterna ligger på 12-20 dollar per dag – knappast nog för att fylla plånboken på ett tillfredsställande sätt.

– Under den första veckan hade jag inte en endaste besökare men sedan dess har det blivit lite bättre. Vi får se om det går att få någon lönsamhet i det här men något är bättre än ingenting, inte sant?